And every breath we drew was hallelujah

Min fina vän johanna skriver i sin blogg att det verkar som vi är inne i en post-studenten-dvala. Jag kan inte tala för er my darlings, men jag går runt och sjunger för mig själv och är i min trädgård, osminkad och ofixad. Man skulle kunna säga att jag blivit en liten hippie, eller att jag andas såna yoga/meditationsandetag att jag har världens lugn i mig. Ni får säga vad ni vill. Studenten var lycka such as I have never known it before och de här dagarna går åt till att smälta det. Puss världen, vi hörs då jag vill.