And at night they whisper in my ear and I tell them to remember

Idag är en viktig och ganska speciell dag, idag är dagen då rudbeckianerna återvänder för ett till år av magic innanför de där fyrkantiga tegelrödisarna. Fast inte vi. Inte vi andra, inte vi de sista åttiotalisterna, inte vi mina kursvänner och andra vänner, ingen av oss satt på 520 idag, även fast jag och en av ovan nämnda vänner såg ovan nämnda buss åka förbi och log lite fint sådär. Jag för ett år sen hade trott att present time me hade gråtit och gått igenom en identitetskris av högsta grad, but no. Inget sånt. Allt är awesome. Jag har, med min challechalong (inte den som vann melodifestivalen utan den som är blond och söt) by my side uppfyllt två drömmar. En var att få klunka ner mjöd ut ett lerkrus, låtsas som om jag gillar det och säga aarrrrrhhh matey. Bara för att det verkade häftigt, och det var det också. Den andra drömmen har legat och gnagt ända sen jag och sarah satte oss i kista och upptäckte the brilliance som var johnny depp och hans skepp. Piratpussdrömmen alltså. Visserligen hade vi inte den riktiga, men denna hade en båt (skepp?) och fick oss att fnittra som crazy people. Det var en fin kväll. En så så så så fin kväll.
Nu ska jag på yoga, ta lite medicin eftersom jag håller på att bli lite sjuk (MUST! NOT! HAPPEN!!!) och ja, vem vet. Tänka på hur bra allt blev kanske. Toodles!