Hade en balkong mot havet, obegränsade mängder vin och tillbehör till det och ett konstant soundtrack av vågor. Och sen på det sol. Tiden mellan senast jag var på jobbet och nu har varit som tio dagar av ide och inte riktigt ett riktigt liv, tankar på påhittade saker och saker som är på riktigt men fina nog att vara påhittade. Bodde vid kanten av ett berg och horisonten var så sjukt lång från balkongen att jag behövde vrida på huvudet för att följa den och nästan kunde se lite hur den kurvar sig med jorden, på natten kunde jag se stjärnor utan att frysa.
Sen kom jag hem, fick ångest över det och sen gick den över. Nu är det fortfarande lite sol vid fyra och jag har fått de första ilningarna av vårkänslor. Skriver mer än vad jag gjort på kanske två år och dricker mer te än kaffe. Är också, på det hela tagetoch i synnerhet idag, väldigt väldigt lycklig. Imorgon är det måndag igen, det är helt okej och nästan välkommet. Man kan kanske säga att jag har slipat mina vapnen i tio dagar och nu lagt undan dem för de behövs inte. I alla fall inte just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar