Nobody wins, unless everybody wins

Det är såna där dagar. Glada, flytande, men med en parentes av trötthet. Varje timme sömn är värd lite mindre. Man skulle kunna säga att jag har fått en släng av höst, det här året också. Jag ser lite färglös ut i spegeln på jobbet, kanske behöver jag färga håret eller kanske behöver jag sluta titta. Behöver inte stå på tå för att få huvudet i molnen längre, behöver bara räta på ryggen. Får börja med todo-listor för att veta vad som står i kalendern. Såna saker. Såna dagar. Men annars, jag har ett nytt jobb, idag är tredje dagen på det och jag har hittat till kontoret varje dag och jag tycker om alla mina kollegor. En paus här för att uppmärksamma hur rolig jag är. Är likadan i skolan nu som jag var i gymnasiet, att hoppas på en automatisk förändring kanske var lite som att förvänta mig fåglar och tussilago i mars. Perin, det här var för dig. Now bring me an apple. Please.