It was always you

Jag vet, det är minus sjukt många grader och ibland när jag går till tunnelbanan ser jag inte bilarna på vägen för all snö och när jag inte hinner blåsa håret på morgonen fryser det och hänger stelt och jävligt från huvudet och ja, imorse gav det mig en ganska brutal brainfreeze. Men trots det, trots en så väldigt intensiv längtan efter vår och tussilago och barmark vaknar jag numera nästan alltid med ett lite surrande av lycka inuti. Kanske är det avsaknaden av skolan i vardagen (när kommer jag bli skolmogen?) eller kanske är det nåt annat. Point is, det är en berusande, kittlande känsla. Okej att vältra sig i. Tänker göra det nu. Vältra mig.