Som jag kan ha gjort lite väl känt under åren är förändring inte något som ligger nära mitt hjärta. Jag trodde livet var över när jag bytte land, grät i veckor inför studenten, är rädd för att ändra på något ifall det kanske inte går ett steg upp i brilliance, utan faller fyra steg nedåt. Inte ett jättecharmigt drag, jag vet. Men nu, för första gången, har jag inte grävt ner naglarna för att hålla mig fast, har inte kedjat mig fast, har inte grävt ner hälarna. Släpper istället efter på allt, blir glad av känslan att det rinner mig ur fingrarna och röker under fläkten, sitter näranära i soffan, dricker vin, testar den nya otrohetsinternetdejtingen, rökpausar, ältar och tänker den här, det är min allra finaste.
Så borde det alltid vara. Note to self, läs det här om fyra veckor och några dagar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar