Look how far we've come

Det här år alltså. På nyår stod jag med emelie och sa det här året, det blir jävligt bra, det här året kommer att LEVERERA. Och som det har levererat. I fredags dansade jag med han som är the love of my life medans min nygifta och vackra bästis dansade med sin nygifta och vackra man bara decimeter ifrån oss. Det var så fint att jag var tvungen att backa nån meter, svepa lite av mitt vin och gråta en stund. Sen kom han, min, fram till mig, la baksidan av fingrarna på min kind och vår gamla kollega shakeade och det var nästan lite för mycket då. Lite för fint, lite för mycket kärlek. Sen åkte vi hem tillsammans för hans hem är samma som mitt hem och där han bor bor också jag. Igår tog vi oss genom en episk baksmälla och otaliga disneyfilmer och jag behövde titta bort ibland för det är så fint alltihopa, så fint och så himla rätt. Tänk, mina vänner, emoinläggen har slutat (i alla fall temporärt) och varannan tanke jag har är fan vad jag lycklig fan vad han är vacker gud vad jag älskar.