I feel it in the air, the summer's out of reach

Livet rullar på som en riskaka som ställts på sin ände i en halfpipe och sedan blivit puttad på. Himlans fort och med en fin ostig smak. I tisdags så glömde jag att skriva upp att jag skulle jobba och fick bli inringd och springa like a crazy person för att glida in på kontoret, tre och en halv timme försent. Det var en mycket pinsam liten incident och jag krymper fortfarande ner till en decimeter eller två varje gång jag tänker på det.
Men hörni. Också. Sommaren är slut. När hände det? Vad gjorde vi? Gjorde vi ens nåt? Vem vet. Jag vet inte. Jag har hunnit med två (!?!?!?!) kräftskivor, vilket är ett löjligt lågt nummer. Kanske är det för att kräftor är dyrt, kladdigt och skitjobbigt att äta, kanske är det för att vi nöjer oss med tillbehören, vem vet. Finaste helgen var i London med min fina emly, annars vet jag inte. Vet inte vad jag har gjort.
Idag har det i alla fall regnat, kanske blir det sjunde dagen i rad, vem räknar?, kanske kommer syndafloden eller är det bara hösten. Jag botade det med en sminkning med vårtema och en lunch med min sunshine girl. Det var fortfarande kallt.
Det här blir ett till inlägg i ett av alla dem som inte makear någon sense, undermeningen är som alla de andra inläggen att livet börjar verkligen efter studenten, det är inte en seglivad myt i stil med Loch Ness-monstret eller Jesus utan lika sant som att det kommer att regna imorgon med. Ps. Snart är det helg. Mmm. Jag tror att det kommer att bli alldeles fantastiskt. Ds.