Tandläkarväder

Ni vet den där känslan man kan få ibland, den där orden hopar sig i stora, oformbara högar i alla vrår av huvudet, börjar långt bak. Susar fram, ligger längst fram och får uppmärksamhet och arkiveras sen längst bak. Ctrl + c, ctrl + v tillräckligt många gånger och sen är det fullt längst bak, närmar sig mitten, tar över längst fram också. Släpar fötterna i marken och har huvudet långt uppe bland molnen. Tänkte mest säga det. Puss.