We would all do the same as you, if only we had the nerve to

Det var i en annan förort än min egen där jag smällde upp dörren och stormade ut och gick åt fel håll, och gick tillbaka igen för att inte komma vilse och rökte tills halsen sved och insåg där och då att det här aldrig någonsin kommer gå över. Kan väl konstatera att det inte var en festlig conclusion att komma till. Idag lever det kvar, lika påtagligt som lukten efter en kräftskiva, lika svårt att komma ifrån. Jag är inte i mitt huvud idag, utan i ett där det är mer sockervadd, trallande och små små fåglar. Det är väl rätt fint.