Det tar aldrig riktigt slut

Idag vaknade jag av en fågel som sjöng lite, jo det är sant. Någon minut senare är jag ganska så säker på att även den emigrerade. Igår tröståt jag med en fin vän och pratade om den där känslan som är nu, den där känslan man har precis när man vet att det är så väldigt lätt att gå ner sig om om man inte går upp på ren trots. Är ju ändå förbi trotsåldern, har jag hört. Idag är det winnerbäck på spotify och känslan av att vara inspärrad. Det är jag ju inte, såklart, det var därför jag skrev känslan.