Här finns ingenting att klaga på

På väg till bussen imorse, "ser du vad FINT det är,vad UPPFRISKANDE vad VACKERT?!" och jag sa mm joo visst du på ett sånt där tråkigt, kill joy-aktigt sätt. Natten var lång och sömnlös, dagen trevande och borttappad. Försökte verkligen att tycka att det var "fint" och "uppfriskande" och med vännen bredvid drog jag ner luften i lungorna för att känna hur "friskt" det var och tänkte fan i helvete vad kallt det är, det kan inte vara bra att frysa på insidan. Kan ju undra, lite, hur jag, med mitt snöhat och mörkerrädsla, hamnade i det här landet. Jag hoppas att ni har slutat läsa den här bloggen. Det är bara rad på rad på rad av whining. Jag är trevlig och glad ibland också, lovar. Bara inte lika ofta som i juni.