Det är redan, tekniskt sett, onsdag. En vecka är inte så himla lång tid som man tänker sig då man VET, vet väldigt väldigt väl, att vad MAN måste göra under lovet tar längre tid än en dag. Men frågan är, varför har jag inte gjort något? Är det ett tecken på en bra planering som växer fram, att jag får ångest redan i slutet av tisdagen? Betyder det här att jag kommer sätta mig ner och ta tag i mitt liv? Antagligen inte. Men på torsdag ska jag och min projektpartner johanna getta our act together och planera vår projektredovisning (om en vecka alltså! :). Och på fredag kommer emelie hem. Och det är konstigt, och väntat, att de här läxorna lägger grunden för studenten, och det är runt den mitt liv verkar kretsa, och ändå ger jag dem the backseat utan problem. Imorgon måste jag svara på fyrtio instuderingsfrågor till naturen (jag har gjort femtio, hallelujah osv) och analysera något.
Jag mår så sjukt bra just nu. Det går bra nu, helt enkelt. Även fast skolan trycker på som en stor gigantisk tönt. Det är okej att det är så. Nu ska jag sova och imorgon ska jag äta våfflor för vill ni höra något hemskt? Idag är det våffeldagen och jag var in charge of middagen och vad tror ni jag gjorde? Våfflor? Man skulle kunna tror det but no, yours truly hade inte kollat almanackan och trodde det var vilken tisdag som helst, och gjorde gnocchi med lammfärsbiffar. Hur töntigt är inte det. Jag säger då det, herregud. Men imorgon. Då jävlar. Då ska jag ha en våffla! Förhoppningsvis flera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar