Bam bam BAM! Som han sjunger. Den lilla sötnosen.
Livet, i alla fall. Mycket nu. Önskar jag orkade bry mig mer om vad som tynger er, eller vad ni gör, eller att vi aldrig ses anymore. Det är sorgligt. Jag bryr mig, såklart, men jag bryr mig mer nästa vecka. Kanske veckan efter. Då det har slutat handla så mycket om den panik och ångest jag numera tycker trycker ner hela rudbeck i ett deprimerande zombietillstånd. Låter coolt. Är det inte. Låter som om vi utkämpar heroiska strider i matsalen och smyger i korridorerna, ninjastyle. Så är det inte. Vi är gnälliga, hatar allt och hamnar efter. Finns inga lagom heta vampyrer, ascoola fiender eller liknande. Finns kursplan och de äldre av oss som förklarar att "man måste göra alla moment för att fullborda kursen". Inte häftigt. Inte coolt. Eller som lollo och jag sa igår då vi stod innanför linjen i en skrikande protest, 'uuuuuuuuuuuuuuuh'. Det mesta jag låter säger så. Trevlig tjej? Ja? Nä. Nu, litve. Puss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar