Nay, said the child, for these are the wounds of love

Den här bloggen. Det känns som om det enda som hamnar här är en beskrivning av alla mina mood swings och hur låg eller hög jag känner mig just den här stunden. But then again, vad skulle det annars stå? Jag är inte så spännande. Den här veckan har för mig sett ut som alla andras veckor ungefär, jag har jobbat tränat sovit och fikat under veckan, tagit några öl för mycket på fredagen och dansat på lördagen. Idag är det söndagkväll och jag är under ytan, once again. Jag vet inte vad det är, om det kanske är för att snön nu är borta och det är mörkare än någonsin ute eller om det kanske är för att jag har glömt att ta några timmar och fylla dem med inget eller om det kanske är för att värmen solen och allt sånt är så långt borta att jag inte kommer ihåg dem. Kanske är det för att jag inte är så stark och självständig som det vore roligt att vara utan att jag kommer på mig själv med att halka till lite för att sen ramla handlöst lite som då jag springer till bussen och missar en fläck av is under mina skor. Kanske är det för att jag känner mig ensam, kanske är det för att jag just idag känner mig som körsbärslikören i aladdinasken eller KANSKE är det för att jag analyserar för jävla mycket istället för att andas in en gång, andas ut och sen trösta mig själv.