3 typer av människor som jag... ogillar

1.) Personer som tror att deras egna problem alltid är större än andras

2.) Folk som tycker att folk med andra synsätt än de själv är dumma i huvudet

3.) Personer utan verklighetsförankring samtidigt som de är utan fantasi

Idag kände jag mig, vi kan väl kalla det för lite lätt irriterade sådär, och höll mig ifrån världen och undvek på så sätt all of the above. Har inte producerat nåt. Har suttit och väntat på att det ska liksom förlösas i ett regn av blommor, naturlighet och kanske solsken. Har nu fått börjar sprätta själv i början på ett blodigt kejsarsnitt. Det blir inget skimmer av kärlek över det, men en liten hand som vinkar i alla fall. Varför blir allting lite jobbigare så fort det är nånting man ska göra och inget man gör utan att behöva? Det känns som en bra fråga idag.