När det är något som växer

När saker förändras och blir ostabila innan de blir stadiga igen kan det bli jävligt halt och glidigt. Man börjar kanske ifrågasätta allt, från sitt förhållande, kärlek och jobb till strumpa, hår och röst. Även fast inget är fel. Utan bara för att något är nytt och inte har hittat sin plats än och man bah, ojdå, ska det här vara där jag har haft all kärlek för min kille eller ska det vara där jag har gillat blommor? Typ. Sen gör man en spellista som heter POWER och tänker att nästa person som gör mig en enda millimeter kortare än vad jag egentligen är ska fan brinna. Och där har man hittat platsen för det. Platsen för det är framför hjärtat där det är fyra bergsväggar av frekkin jenesaisquoi men det gör mig iaf väldigt väldigt stark. Tänk att vad som behövdes var ett dödsfall, en spricka i hjärtat och fem veckor av soppdiet.