Igår tittade Livet på mig, hade sitt careface på. Och jag tog min tjocktröja, slängde den mot honom, hade tårar som brände i ögonvrån. Han höjde ett ögonbryn, sa jag orkar inte med dig och vände sig om och jag gled längs väggen tills benen var böjda och marken fångade upp mig. La huvudet i händerna och benen orkade inte resa sig igen. Snälla du gå inte, håll om mig sa jag och han fnös lite och lämnade mig där jag satt och var allmänt patetisk.
Idag var det annorlunda. Idag vaknade jag med honom i stora skeden, våra sammanflätade fingrar framför mig och hans ena ben över mina. Han kysser mig i nacken, säger välkommen till fredag, den kan bli awesome, tror jag. Solen studsar in på oss, rummet är svalt och jag är utvilad.
Nej, så var det kanske inte. Men hade kunnat vara om livet var en konkret varelse, och inte något abstrakt. Igår slutade jag jobbet (det gör jag de flesta dagar) och satte mig vid vindruvorna i fatbursparken och väntade på johanna. Vi sa, vi delar på en flaska vin, åh ja, vad mysigt. Sen åkte vi hem till henne och åt kakor och drack kaffe och tittade på nyheterna och ett program om tjocka människor. It was awesome. Jag har sovit tio timmar. Vilken grej, va? Nu är jag inte på jobbet, men ska jobba lite ändå. Puss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar