And I promise you you'll see the sun again

Idag är jag fortfarande lite bakfull sen igår, men en kväll av alkohol dans och folk jag älskar känner jag ibland, väldigt ofta alltså, är vad som behövs då det känns som om jag går på mina knän. För så känns det. Jag känner mig som atlas med världsalltet på axlarna som samtidigt ska producera under de här sista små små sex små veckorna så atlas får springa ut och chilla igen. Så känns det. Så är det kanske? Inte? De flesta jag känner har nu kanske max tre fyra ämnen att slåss med och lärarna vet det så nu har vi mer att göra i de få ämnen som finns än vi haft tidigare i några andra och ALLA säger saker som aaa, jag vet att det blir lite mycket nu på slutet men det är bara en månad och lite kvar och sen är ni fria så det är bara att pressa. And that's all very well, men jag har sex ämnen. Alltså ett block ledigt. And no time. Det är inte okej, jag känner mig så totally otillräcklig att det är sjukt. Kommer liksom ingenstans. Men jag har haft mitt reb-prov idag iaf, så det är no worries på den fronten. Usch mina vänner, det är inte kul det här. Vädret är strålande och helt underbart även nu, halv sju på kvällen, men jag sitter inne i min sunkiga källare och analyserar ett mänskligt psyke. Vill analysera mitt eget psyke. Det säger ARAAAAARGHHHHAHGD. Analyze that bitch, vill jag skriva och lämna in det som fullgod uppsats. Yes? No?