Bang bang he shot me down

Idag är jag ensam och lite deprimerad och mest opepp in general. Så det är ju kul. Fast det var en himla fin helg ändå som inte borde förstöras av ett enda litet telefonsamtal but ohoohohohohoh. Jag vill bara skrika. Istället ska jag till gymmet och springa tills jag får både mjölksyra i benen och blodsmak i munnen. Ååh, orkar inte. Varför måste det vara så? Och varför är det så att då jag har ett underbart liv fylld med FENOMENALA människor så lyckas en enda liten person förstöra allt ändå?