Sagolikt

En helt sagolik dag var det idag, mina älsklingar, och ni som inte var i staden, eller var inlåsta med läxor eller jobbade, er tycker jag väldigt synd om. Själv drack jag vatten (så mycket dagen efter vatten) på min gräsmatta och hade ipoden på shuffle, alla låtar var lika bra. Har världens finaste vänner och jag känner mig som harry potter på väg till ministry of magic med DAgänget efter sig. Fattar ni? Det känns som om jag har en supportvägg bakom mig, en back up, en brandvägg, kalla det vad ni vill, något som gör att jag inte ramlar och att jag kommer genom det här, igen.
Ingen saga är komplett utan ett monster though, och mitt gjorde en spektakulär entré som varade i kanske fyrtiofem sekunder, tops, men det var tillräckligt för att golva mig så att jag inte kunde andas. (hans lukt sitter i mig) Och då ringde jag min fina fina sidekick, alla sagotyper har såna ni vet och jag är så glad att jag har det jag med, det är så fint att kunna ringa och få ett älskling ska jag komma över tillbaka.
De flesta sagor klarar sig dock utan psykologi b, men det verkar inte jag kunna göra, inte heller utan religion b men kom igen, hur ska man kunna låsa in sig med en fet uppsats då det är tjugo grader på terassen? Det gör man bara inte. Förrän nu. Om tre timmar är det pretty woman på trean, då vill jag ha min uppsats printad och på bordet bredvid mig. Tror ni på mig? Jag själv är lite skeptisk.