Well done, tänker jag

En sak jag mer undrar över är varför jag gör bort mig hela tiden? Är det för att jag gör saker utan att tänka? För några dagar sen launchade jag mig själv som en missil i H och hoppade på en intet ont anande sara bakifrån samtidigt som jag väste TJAAAAAAAAAAAA!! Vänder sig om. Har likadant hår, sure, men annars, totally different människa. Så jag säger hahah. Oj. Och vänder mig och springer in på toan och smsar för att inte se ut som den totaltönten jag faktiskt är. Why oh why?
Idag. Ska gå av bussen och glömmer att både ipoden och mobilen i knäet. Reser mig och båda två slungas iväg och jag kastar mig efter. Lilla mobileo. Som går sönder titt som tätt. Inte klarar han en smäll till, little darling. Vrålar FAN I HELVEETEEEEE och hela bussen, inklusive busschauffören och den döva tanten längst fram, vänder sig om och råglor på mig. Så jag tittar tillbaka. Sätter i hörlurarna. Och skickar ett sms för att se viktig, populär och cool ut. Fast det är jag inte.
Och på 90sskivan ramlade jag ut från toaletten för att dörren var trasig och tänkte då jag ramlade, som man gör då man är lite dragen, fan vad kuuuuul det är att ramla!! Landade på rygg framför vakten och kände mig som skalbaggen i Kafkas Förvandlingen (såg säkert ut som den med). Fast här låtsas jag inte skicka ett sms. Här drog vera upp mig och jag spärrade upp ögonen och försökte se toknykter ut. Såg kanske galen ut. Håhåjaja.