Idag var en dag då jag satt i min stol, snurrade runt, jobbade lite, loggade in på facebook fyra gånger i timmen för att konstatera att inget hade förändrats och snurrade en penna mellan fingrarna. Vissa dagar är bara så. Enjoyable enough, men ingen dag som kommer lämna spår som sitter i mer än en månad. Måndag, kan man kalla såna dagar också.
Mina händer har blivit kalla, så som de blir av att skriva på datorn länge, på gamervis och de längtar efter en cigg mellan dem och utomhuskyla. Det ska de få.
Faktiskt är det så att i såna här twilight dagar finns det inget att berätta, mindre än annars och det är ganska lite. Men jag vinner kampen mot IT och deras gamerliknande tendenser att gömma muggar bakom skärmar och låta kaffet etsa sig fast i vitt porslin. Johanna kallade mig för Aslan, Åsa för Voldemort. Man kan tolka det hur som helst. Tydligt är i alla fall att idag vann jag. Och att jag har haft tråkigt.
På radion sa de precis att det här är årets dystraste dag. How emo is that? Pretty emo. Känns också att en minibreak till fina fina london med liebling är så efterlängtat att alla ord jag hittar för att beskriva det känns lama. Nu, kasta in handduken och kryssa bort en till avklarad januaridag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar