Igår kunde jag inte sova, trots att huvudet snurrade på ett behagligt sätt efter en drink för mycket, trots att ögonen kändes helt luddiga och trots att jag sagt hejdå till måndag och sett tisdag komma. Efter en rough night följer en rough day, så brukar det vara. Dock var det en väldigt fin kväll, tills jag kom hem och allt var tyst igen.
Titta inte på mig sådär, alla tappar fotfästet ibland, alla är emo ibland. Alla har väl dagar när allt känns fel och när marken flyger bort från under fötterna så att man undrar var fan ska jag stå nu. Och alla hanterar det på olika sätt. Idag vill jag ha en axel att luta huvudet mot, en hand på ryggen och en hand i min. Eller som navid säger, jag behöver något mera, jag behöver explodera. Kanske det senare mer än det första.
Jaja, så kan det vara ibland. Kanske dags att rycka upp mig nu, åka in till jobbet och tänka på något lite finare. Det var ett tag sen jag emobloggade på den här nivån, det var nog inte lika skönt för er som det var för mig. Hehe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar