Powernapen igår alltså. Ni anar inte. The best I've ever had. Och den ledde till att jag ramlade i sängen ungefär tio över åtta och somnade som en säl som blivit klubbad, klubbad på ett sätt som inte dödade den men som knocked it out för ett par timmar. Ägde.
Igår, ungefär en halvtimmer efter att jag tryckt på "publicera inlägg"-knappen, sänkte jag min karma drastiskt också. Telefonen ringer, jag svarar med ett "välkommen till sverige" följt av en djupt obekväm tystnad under vilken mina två inre sidor debatterar huruvida det är bäst att be om ursäkt och skratta åt det eller slänga in företagsnamnet och hoppas det gick obemärkt förbi. Självklart valde jag det senare. Självklart var personen på andra änden linjen en invandrare med bristfälliga språkkunskaper. Rasister har ingen bra karma. Åh. Jag skäms fortfarande bara av att tänka på det.
Jag pratar med emly som är kvar i mitt fina london (idag på jobbet blev jag kallad wannabe-britt, kan det ligga nåt i det? heehee) om livet och om att inte vilja fastna, men att inte vilja ändra, att inte vilja släppa, men att inte vilja hålla fast. Att vilja frysa tiden en stund och växa in i den som jag tror att jag är, bara tills jag säkert vet. Fortfarande tonåring, jag behöver kanske inte veta. Men lite nyfiken ändå.
Med lite scrubs på ytterligare en arbetsdag börjar jag känna att ja, sova nu. Inte festa. Sova. Imorgon är det en ny dag, jag känner redan nu att den kommer bli rätt awesome.
Efter ett svamlande, trött och luddigt inlägg lämnar jag er med en länk som handlar om kanske Sveriges största idiot. Jag läser det och blir så arg att jag inte orkar prata om det nu, två minuter in på lördagen. Jag hoppas däremot att hennes "karriär" landar in the crapper och låter er läsa själva.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2382713.svd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar