Åh hörni, mina finaste, vad är det för dag idag? Det är den femte ju, förra året var det en torsdag, i år är det en fredag. Förra året sken solen utav bara helvete, idag är det mulet och åtta grader varmt ute. Förra året skålade vi i skumpa, pussades och sa jag älskar dig här hit med mössan så jag kan skriva det för tusan! och nu dricker jag kaffe, jobbar (lögn, jag bloggar ju) och lyssnar på radion. Varje dag den här veckan har studenterna susat förbi utanför jobbet, studsandes på flaken, skumpan har sprutats och mössorna blivit gulsolkiga och varje gång har jag slängt mig mot fönstret, tittat ut över söder, letat febrilt efter the source of dunkadunkadunkdunk och sen sett flaket och VARJE gång har jag sagt aaaaww och en eller två gånger fällt en liten tår. Mina kollegor har tröttnat på mig, suckar då jag välter vatten över bordet i min iver och tyckt att jag tar det hela något steg för långt, så att säga. Det är okej, de kan få tycka det. Det var ju faktiskt den finaste dagen, aldrig någonsin har musiken varit bättre, solen varmare eller känslan mer awesome. Jag stod på parkeringsplatsen, ropade efter lena gotland och hon log och vinkade lite, ni var de finaste underbaraste och studentsången hade aldrig makeat mer sense för seriöst, tanken på att saker och ting inte skulle ordna sig till det bättre kändes ju fullkomligt absurd. Jag åt tårta som såg ut som en mössa, min morbror kramade mig och sa grattis och mitt huvud tyngdes ner av en flaska runt halsen och jag pep lite iiih jag gjordere! Nu regnar det igen. Jag ska till jobbet snart, först ska jag till systemet och köpa jäger (?). Vilket antiklimax. Ett år. Vad har jag gjort? Var är jag? Herregud, jag får nästan svindel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar