How I dearly wish I was not here

Idag skulle jag kunna skriva om hur jag försökte sudda kanterna på jobbet med kaffe, om hur händerna tog emot huvudet kanske en gång för mycket, om hur jag brinner (dock inte på ett fint, eldsjäl-engagemang-sätt) eller om hur jag spenderade halva dagen med norway och hur hon är fin. Jag skulle kanske också kunna skriva om piratpartiet för att flytta tankarna åt något annat håll. Jag skulle då kanske kunna skriva hur jag tycker det är galenskap att så många av min årsmodell tyckte att det var en alldeles strålande idé att rösta på ett parti som har en enda åsikt (att få ta saker som inte tillhör dem via internet och motivera det med svaga argument om hur storebrorssamhället är fel). Säkert skulle jag också ta upp hur det är ett skrattretande parti, pinsamt löjligt, med en symbol som är en freaking piratflagga och hur tidningarna slår klackarna i taket och jublar vid alla tänkbara FYNDIGA rubriker de kan skriva nu där ord som "piraterna", "kapa" och "styr skutan" kan slängas runt som ris på bröllop. Kanske skulle jag skriva om det som stör mig allra mest med det här, att de verkar att tycka att frågan att få saxa saker rakt från någon annan (internet hörni, allas är allas osv) är en rättighet som är lika självklar som att kvinnor ska få rösta, bögar få leva ifred och svarta få sitta var de vill i bussen. Skulle jag dra en parallell till inbrott och hur det inte är okej, men det här är? Ja, det kanske jag skulle. Men det är tisdag, kväll, det är inte tiden för sånt där just nu, det kanske vi kan ta en annan dag, politik ska man undvika, precis som pengar eller ex (det vet nästan alla), och istället för att fortsätta det här hämtar jag ett glas rött, hoppas det släcker elden och fortsätter skriva någon annanstans. Bra så.