Vad vill du? (men kom då)

Lyssnar på någon annans playlist på spotify (ja, varje gång någon länkar till en så trycker jag upp deras musik av någon anledning) och är fylld av något odefinierbart. Rött vin? Sol? Vem vet, inte jag. Idag var en dag under vilken jag inte vaknade, allt hade suddiga kanter och min mobil var avstängd. Det var fint. Jag vill göra något. Jag vet, det är den här känslan som får folk att sätta sig på ett plan och se vad som händer. Där är jag nu. Var är planet? Var är alla jag inte träffat än och var är allt det jag vill se? Escapsies, heter det. Imorgon ska jag till jobbet igen. På torsdag tar lillebror studenten. Man behöver inte vara ett geni, man behöver bara ha hängt med mig ett tag (det har ju ni gjort) för att förstå varför hjärtat slår lite snabbare än vad det kanske borde göra och varför jag slits mellan viljan att slänga armarna kring hela världen som ett annat sär, och vilja slänga mobilen från en bro ner i vatten, se den sjunka, packa en väska, fylla mig med vin och rök och åka långt bort, åt vilket håll är mindre viktigt. Generna, hörni, blodet, det är så väldigt besvärande just nu och bränner nästan lite. Men det är, som bekant, svårt att undvika. Jag löser det med andra tankar och en liten drink. Jag vet inte. Hjälp mig. Vill jag säga. Men det kanske är lite väl, ni vet.