I hope I don't fall in love with you

Så fort det blir mörkt, varför är det så mycket jobbigare då? Vad är grejen med det? Är det för effekterna, är det för att om allt var en film skulle det se bättre ut att luta sig mot väggen då solen inte gnistrar ovanför. Nu är det juni i sverige så solen har inte visat sig på hela dagen, men ändå. Varför envisas jag varje gång med att säga det är bra nu, jag är i mål nu, allt är som det ska vara då det aldrig är så. Så fort går det ju faktiskt aldrig. Det är en till sån där kväll. En sån där som kanske inte borde skrivas om, som kanske borde glömmas bort. Om elva timmar ska jag vara på jobbet. Tio timmar och femtionio minuter tom. Jag vet att jag skjuter bort er alla och istället är emo, istället skriver kryptiska ångestgrejer här och istället låter mobilen vibrera utan att kolla vem det är. Men trots det, tack för att ni hör av er. Men just nu, jag vene. Trots all skit jag säger om hur jag är "stark", "obrytbar" och det andra, gud vad jag ljuger. Jaja. Det enda jag tänkte säga var tack för smsen, samtalen och resten. Annars hade det aldrig gått.