Make a move, just to stay in the game

Haha. Eftersom jag var ledig i dag tänkte jag att det kan vara fint med lite fickpengar till morgondagens resa of awesomeness. Lägger upp fyra femhundringar och puttar dem mot forextanten, flashar henne ett bländande leende och säger "Hej hej! Jag skulle vilja ha det i isländska pengar!" med en röst som bara vill henne väl. Och hon tittade på mig, ett stänk av sorg i ögonen. "Det finns inga. Vi har inga isländska pengar, ingen har. De vill inte ha dem på island. Jag ger dig euro istället, de vill hellre ha det. För att få ekonomin på fötter igen, du vet."
Jag nickade förstående, ser ut som om mitt hjärta värker lite. Tar mina euro och önskar henne en trevlig dag. Hahahahahah. Seriöst. Islänningarna vill inte ha sina egna pengar. Hahahah. Kom igen. Det är ju lite roligt, visst är det?
Denna roliga lilla konversationen höll jag i huvudet medan jag shoppade lite, eftersom shopping är så CRAZY tråkigt, och på det tog vi en fin lunch som slutade med en liten appletini och journey strömmandes ur högtalarna. God, I love journey. Life is not crap today.
Istället för att packa nu sitter jag vid facebook, med scrubs i bakgrunden och lite mer kunskap om island. Idag fick jag svar på mina frågor.
-Islänningar har tydligen inga pengar, men de gillar euro.
-De är söta (hanna liknade dem vid britter!!)
-Att presentera mig som Åsur är roligt och charmigt, inte rasistiskt. Även om min kollega med lite bredare språkkunskaper än jag har förstört namnet och påpekat att Åsur betyder prutt på turkiska. Men hur många turkar kan ha hittat till island?
Scrubs är slut, istället för att packa har jag nu lyft upp wildeboken. Det är inte anglofilin som nått nya höjder, det är bara det faktum att varken öijer, boye eller strindberg kommer ens i närheten av samma briljans. Det, och min otroliga förkärlek för procrastination.