Världen andas på, den gör ju det, drar djupa fina andetag och dess puls ekar mellan våra hus. Mina egna andetag hamnar i mitten, de blir halva, förkortade, förhastade och fel. Min egen puls rusar förbi, den får blodet att susa i öronen, och som hos en kanin kan jag höra det surrande som betyder att livet rör sig under mina fötter. Det är en fin känsla. Eller. Nej. Ni hörde själva lögnen. Det är nu jag tänka mig hur Gud, Buddha, Jesus eller Allah sitter där uppe, hånler lite och missbrukar sin makt genom att dumpa lite crap över mig på de dagar då studsen är tillbaka i fötterna. De slänger ner den på mig på samma sätt som mattanterna över landet slänger fram gummiliknande portioner av pulvermos, med samma vidriga ljud krashar det här ner över mig. Innehåller ingen näring. En vidrig lunch. En vidrig natt. Nej, det är mycket crap just nu. Det är mycket ångest. Det är mycket som inte är som det borde vara. Och eftersom det är så lämnar jag er med en video som lyfter alla hjärtan och får även den bittraste att säga aawwsii! Jag hoppar över delen som handlar om dörrar som smälls igen, jag som skriker, paniken jag lägger under bordet och allt det där andra som tillhör en förgången tid men som ändå ligger där, precis under ytan, och bubblar som en gryta på väg att välla över hela spisen. Men, my dears, ni behöver ju faktiskt inte läsa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar