Under the snow, the daisies grow

Idag, på min lediga dag, gjorde jag det där som vi vet är något av ett tabu år 2009, jag tryckte på mobilens powerknapp tills skärmen blev helt svart, och la sedan undan den. Åh, I know, madness! Helt avskuren från världen. Dessutom sov jag i nästan femton timmar, hur det ens är fysiskt möjligt då man är äldre än nyfödd, det vet jag inte, men det var alldeles fenomenalt. Det var en dag av brilliance helt enkelt. Igår gjorde jag dessutom den där underbara grejen man kan göra då dagen efter är planfri, den då man tvingar sig själv att stanna uppe någon timme för länge, bara för att DET GÅR, och sen är medvetslös innan ögonlocken stängs. Det var fint. Nu i efterhand kan jag känna att det var SÅDÄR smart att stanna uppe sent och sen sova femton timmar då jag imorgon ska 1)jobba 2)dricka 3)fira alex. Oh well.
Datorn är på för att jag vill komma åt ett tomt word-dokument och fylla det med något, av någon anledning ser jag istället mig själv sittandes vid bloggen, fyller den här tomma rutan med meningslösa ord precis som vanligt. Heeheee. So be it. Nu ska jag på yoga och sen tror jag bestämt att det finns några saker där innanför pannan som vill ha uppmärksamhet. Självklart ska de få det. Puss, my dears, det finns ingen stress i livet idag. Ps, igår hoppade jag bakåt några månader i bloggen och hittade de där inläggen från den där tiden då vi förberedde oss på de där dagen, den som var den femte. Jag hoppas ni gör samma nu. Fyfan vad vi är bra. Fortfarande.