Protège-moi

Jag sitter hemma efter en natt utan sömn och en dag utan syre och tittar på two and a half men. För er som inte sett det, det är en sitcom av lägsta rang, charlie sheen spelar en fullkomligt motbjudande vidrig man (som drar skämt man VET ska vara roliga för amerikanerna skrattar i bakgrunden men som man inte ens orkar le åt). Han har flyttat in hos sin bror (som är, tillsammans med mamman, den enda karaktären man inte vill se dö) och dennes son (en unge vars enda drag av humor är att han ska vara korkad och allmänt äcklig). Charlie sheen har sex med massa tjejer (HOW!?), det kör ihop sig (of course) och sen kryddas det med lite pubertetsskämt. Ja, det känns som ett bra sätt att slänga bort en timme av mitt liv. Eller. Näe. Livet är inte bara peaches and hallonpaj just nu och jag är nöjd med att ligga halvt medvetslös och låta ögonen stirra utan att följa vad som händer.
Nu tänkte jag trycka på publicera inlägg knappen. Varför? Jag har ingen aning.