THERE IS NO ONE ON EARTH I'M AFRAID OF

Efter en lång dag är jag lite skör, ni vet, som det kan bli. Lite så att det känns som om jag har lite äggskal har innanför. Det har jag ju inte, såklart, men igen, följ tanken. Lite som om kanterna är gjorda av tunna sköra väggar. Fast det är de ju inte.
På vägen hem stod jag med hörlurarna i öronen och softade lite, en cigg mellan fingrarna och sex liter vin mellan fötterna. Fint. Såg en liten mobil liggandes, ensam och övergiven, och kvida av rädsla på en bänk vid min buss. Tog upp den, strök den längs displayen och sa det är okej, vännen, i'll take care of you och tryckte fram adressboken. Ringde den personen som hade ett "<3" efter sig, och kom i kontakt med en tjej som var full, av tacksamhet och av en lätt fylla. Det var fint. De kom förbi, hon och sin vän, med fjällrävenjackor draperade över axlarna som en mantel och ett lite för tjock, men onekligen återfuktande, lager av idomin på läpparna. De höll varsin guldfärgade norrlands guld i handen och kallade mig underbar, vilket var fint. Betyder också att karmakontot fylldes på, på samma dag som det andra kontot fylldes på. Häftigt.
Nu spotifyar (bäst, kanske?) jag lite och fastnar ikväll för death cab for cutie och deras i'll follow you into the dark. Lagom tystlåtet. Litet sorgset. Inget man egentligen ska lyssna på en kväll som denna, med mående som detta. Det vet vi ju. Dumt gjort, kan jag tänka nu i efterhand.
I morse då vi simmade (simmade är att ta i, men flöt lite i alla fall) ekade morrissey runt kakelväggarna, jag tar det som ett litet tecken och ger er den låten jag lyssnar på då jag känner att jag skulle behöva ett extra lager teflon runt hjärtat, lite stål runt kanterna och då det där bränner lite för mycket och gör det lite svårt att stå, då det är så mycket lättare att lägga huvudet mot knäna och halka lite. Jag gör som blondinbella säger, hon säger fake it 'til you make it (hehehe) så då gör jag det och berättar vad som kanske är årets, trots årets ringa ålder, fetaste lögn och säger igen att there is no one on earth i'm afraid of. Skönt med morgondagen. Skönt med lite andrum. Skönt att ta med mig ett block, en av pennorna från våning tio som är så skön att skriva med och andas lite. Nu, however, känns det som om det är hög tid att packa eftersom klockan tickar vidare mot en ny dag och imorgon klockan åtta (holy hell) står min vapendragare här ute med en bil och pepp. Pepp!