Du är bättre än Die Hard 2

Idag är sista dagen på min helg, det är fredag och kan ses som söndag. Eller så kan det ses som en fredag som följs av lite jobb under helgen. Jag väljer det senare. Igår fick jag min lönespec, funderade på om det är möjligt att spela in ljudet som blir då man river lönebesked längs perforerade kanter och kanske ha den som ringsignal eller i ipoden eller något. Det var en liten greedy tanke, jag hörde det själv. Det var heller inte var jag tänkte säga, jag tänkte säga att jag fick min lönespec igår och därför känns det oerhört motiverat att jobba lite mer.
Det regnar idag, igår var det sol och för varmt i solen så jag låg i skuggan och kände vågor av baksmälla rulla över mig på ett ganska så behagligt sätt. Regnet är lika fint, regn som inte riskerar att frysa till snö är fint. Livsbejakande, hade jag kunnat kalla det. Men det hade ju varit lite VÄL. Nu närmar sig klockan ett, jag ska dricka det sista av mitt kaffe och åka tillbaka till kungsholmen för en lunchdejt med emly, jag har ju trots allt inte pratat med henne på nästan tjugofyra timmar. Vad som helst kan ha hänt. Heeh. Det känns som en sån skrivardag idag också, inte här, det som hamnade här är skrivet lite som ett SMS. Jag menade med regnet, kaffet jag just gjorde, radion som BARA spelar bra musik och det faktum att jag är utvilad och ångesten dormant för tillfället. Önskar någon kunde ta tag kring mina axlar, ruska om och säga STOP PROCRASTINATING, YOU'LL BE SORRY! Men det är på jobbdatorn jag lagt in bilden med visdomsorden "procrastination is kind of like masturbation, good at first, but in the end you realized you've just fucked yourself", för att jag ska tänka efter lite, ni vet. På den här datorn ligger en närbild på en äppelblomma, från förra året. Inte så motiverande.