You're the one thing I can't get enough of

Idag kom jag hem och prioriterade vad jag velat prioritera i flera timmar; stänga av mobilen (I KNOW!) och göra några mojitos åt mig och mamma. Solen gjorde gräset grönare och det luktade sött, det var fint. Nu närmar sig klockan tio och jag sitter istället och skriver på något jag inte vill skriva på, för ni vet, det är det som är grejen med procrastination. I början är det så skönt att man nästan lyfter en centimeter eller två från marken av rent välmående, sen slår det till som en liten bakfylla och man förbannar sig själv med de flesta förbannelser man kan. Jag närmar mig slutet på min text = bed time och slåss mot tvångstanken att citera "det känns som om man dör lite inombords". Det hade varit sådär. Piggar upp mig själv genom att lyssna på soundtracket till dirty dancing och tänka på patrick swayze. Mmmm. Och skriva det här. Procrastination. Igen. Gillar att ordet får det att låta som om det är något mindre efterblivet än vad det faktiskt är. De här inläggen. Är det bara jag, eller blir det mer luddiga, mindre sammahängande och mer crap för varje uppdatering? So be it.