Ja eller kanske nej

Okej. Jag är väl fruktansvärt sentimental just nu. Om man tittar noga kan man nog till och med se en tår som ligger och blänker lite i ögonvrån, den gör att mitt synfält blir lite som ett kaleidoskop. Det har kanske lite att göra med de vinglas jag har innanför just nu, ni vet ju själva hur de lätt gör att känslorna ligger närmare, att de är lättare att hitta. Eller som nu, att de flyter upp till ytan som en badboll på en chartersemester, det går inte att hålla dem under vattnet även om det är där man allra helst vill ha dem.
Ikväll gick Henrik Schyfferts the 90s, ett försvarstal och jag hoppas att ni inte missade det. Jag missade det inte, jag satt där i soffan med mina föräldrar, såg det och blev så väldigt berörd. Bara sådär, en lördag i maj fick jag en sån tankeställare som jag inte fått sen åh jag vene, ett par år i alla fall. Kanske den jag borde fått då min kollega sa något som fick mig att skratta på ett krystat sätt i förra veckan. Det här är kanske inte rätt plats. Vad jag ville att ni skulle veta, se hans show. Jösses amalia, vad bra det var. Lite som prickskytte på stället där alla nerverna verkar sitta.