När varje dag är likadan

Igår var det måndag, igår var vi i backen. Ni vet ju, jag har ju berättat, sen den där första gången så håller backen inte den standarden av episkhet som jag förväntar mig. Igår nådde den en all time low. Jag vaknade strax innan fem, samtidigt som solens nyfödda skuttade över hustaken och in i min hall. Min ipod har hunnit till S och jag lyssnade på broder daniels shoreline på väg till bussen, till slussen. Där fanns TVÅ av mina kollegor. Nu var det två av mina favoriter så jag vände inte och åkte hem, men ändå. Vad är poängen, tänkte jag. Nu blir det ingen quest, inget som dallrar av EPICNESS. Backen var täckt av sniglar, perky p hade sina stavar med sig och ja, ni vet, det var väl sådär. Han den där som ska coacha oss kom också. Rullade in i en glänsande bil, som en viktig person, och tog i med hela lårmuskeln för att ta sig upp. By some trick of fate fick han för sig att hans uppgift för idag var att få mig upp och nerför ett par gånger, bara för att min motivation inte var där. "Kom igen, gå till mig!!" ropade han och backade långsamt uppåt, som en förälder som lär ett barn att cykla. "Kom igen, säg att du hatar mig!" skrek han ner, solen i håret. "Jag hatar dig inte, jag känner inget hat, däremot en stark illvilja, lite som syra i hjärtat" svarade jag, eftersom jag tydligen var den enda som var inne i ett episkt flow. Han, som inte var det, vred orden till "sura uppstötningar" och då kände jag kanske ett stänk av hat ändå, som fort gick över.
Slapp undan honom ett varv, satte mig vid någon typ av mast och tittade ut över ett nyvaket stockholm som om det hade varit mina ägor, drack ljummet vatten som om det varit en mojito, rullade upp tröjärmarna som om värmen varit tropisk, skickade några viktiga sms som om det hade varit min korrespondens med engelsmännen i hemlandet, njöt vid tanken på att mina kollegor kände mjölksyra nånstans i backen medan jag chillaxade lite, som om de varit arbetare på mina fält. In short, kände mig ganska så kolonial. Det var fint.
Sen jobb. Inga känslor på hela dagen, tårar för ingen speciell anledning som aldrig riktigt släpptes ut och då vi tog en öl stannade jag vid två, just in case. Idag är en bättre dag. Idag är tisdag.