Shine on, you crazy diamond

En sån där sommardag i maj som min mamma skulle ha beskrivit som "sagolik", jag sitter ute i solen och jobbar på ett högst oeffektiv och oengagerat sätt. Med ett glas pimms vid sidan om, som sig bör, med pink floyd i bakgrunden som varvas med nåt annat band som är lika bra väntar jag på små slag av inspiration, som om den pollen som virvlar runt här och fastnar på våra bilar skulle vara som tingelings stardust och jag kan dra en lina sådant och fyllas av inspiration, ungdomlig nyfikenhet och happy times. Det gör jag, men som kanske hörs är det inte den typen av inspiration som lämpar sig för den typen av text jag försöker producera. No matter. Igår träffade jag mina två finaste, emly över en middag och johanna över en till synes meningslös slresa men som var jobbrelaterad och nödvändig. För henne dådå, inte för mig. Det är lördag, den här veckans lediga dag och hela världen är så underbar att jag får stoppa mig själv lite innan romantiserandet av försommaren tar över helt. Det är möjligt att det redan är för sent. Oh well. Det må vara hänt. Nu; en liten påfyllning av sommardrinken och lite mer procrastination. Det är jag ju så fruktansvärt bra på.