Du är ung, men jag är yngre

En liten reflektion bara, det där jobbet som tar så mycket av min tid, som är ett JOBB har blivit lite mer som skola. Det påminner, på subtila små sätt, om skolan. Klockan är tio i sex en söndagskväll och jag sitter hemma och skriver på en text till jobbet, för att någon bett mig, på min egen tid och inte för pengar. I fredags hade vi möte och får reda på att vi ska ha ett prov. Ett prov, hörni, uppsatser. Åh! vill jag säga, jag vill ställa mig upp och säga HUSAN FÖR TUSAN och få det gensvar som den catch phrasen förtjänar. Jag vill knuffa kollegan lite i sidan och säga dude, möt mig på h-bänken tio över tio. Jag vill luta mig fram och kanske viska i andra kollegans öra röka vid linjen sen? Jag vill smsa någon av er och fråga om ni har sen lunch, möter ni mig vid s2-bänken så äter vi sen? Jag vill dra ett osmakligt skämt om kallamiglasse och sen vill jag förbanna femtjugi och sl med er.
Får ett sms av en av er, och där är vi ju. Det är det en liten bild på oss den där torsdagen i juni, den som var den femte, då allting var superawesome. Det blir lite som en kalldusch sen, att vakna till verkligheten. Verkligheten var ju trots allt ett frukostmöte i mitten av ett fint kontor, inte en promenad genom välpromenerade korridor i en platt tegelbyggnad.
Igår pratade jag om det här med cherie, jag tittade på henne och sa alltså, gud, det är ju som skolan hahahah! Hon tittade runt på våning tio och sa att jaa, det ser lite ut som en skola här, inte en vanlig skola, en sån där för esteterna, med soffor, långluncher och happy times, kanske lite som EG.
Sen skrattade vi lite åt det, för vi gick inte EG, och såna kommentarer må vara ignoranta och possibly offensive, men de är ändå så bäst. Och så så rätt.
Mina vardagsnyckelord är inte längre femtjugi, cafeterian, sam, h, m eller k. Mina tider inte längre åttaåtjugi, fyra eller tio över tio. Min dag börjar inte med att träffa en granne vid sjufemtifyra-bussen och sen med orden "klockan är åttaåtjugi [fyndig kommentar om dagen här] och det är dags att börja dagens lektioner". De har bytts ut av clearingnummer, blåa utbetalningar, kvällisar och med tider som fem åtta nio. Jag åker ensam till jobbet numera och dagen börjar utan att någon säger "GO!", den har en mer flytande, chill, start.
Jag älskar det precis lika mycket (bra va?) men vet ni vad som finns nu också? Lönen! Aah, sweet friend.