En veckas trötthet kulminerade ut i trassliga känslor under gårdagen, idag sov jag ut och sov bort dem. Åkte med femtjusju till våra gamla hoods, jag, cissi&nico tryckte ansiktena mot fönstret för att kika in i matsalen och åååh:ade av nostalgi. Det var fint. Hur många gånger har vi inte dragit fötterna längs just de här stenarna?
Bowlade, det var sm i bowling typ (hahahahhhahhaha tänkte jag), ett barnkalas och ett hem för utvecklingsstörda där. Och sen vi. Jag landade på det ödmjuka men respektabla talet 121. Cissi fick hundra poäng mer. Nu är det söndag, kväll, jag mår bra, imorgon jobbar jag och idag jobbar jag lite också. Mycket lite. Öppnade blogger, skrev det första stycket, glömde bort att jag höll på att blogga och hittade en halvöppnad blogg nu, två timmar senare. Strukturerat och välskrivet inlägg. Som alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar