Hakuna matata, baby

Igår viskade jag till dagen genom en fin dimma, var fin morgondagen, så sa jag. Sen kom morgondagen, och trots min första baksmälla på mycket länge så var allting picture perfect. Och ganska så helylle. Åkte på en liten äventyrsresa med sl till skogås (låter som ett ställe på landet). Enligt sl:s beräkningar skulle denna resa ta mig femtiosju minuter, det var ganska festligt tyckte jag. Chillaxade tills solen gick ner och det blev kallt, åkte hem till lillebror och gjorde pannkakor åt honom eftersom jag är en bra människa. Heheheh. Nu fick jag ett sms från en kollega om "tåget". Akta "tåget". Pendeln? undrade jag och kände mig lite skeptisk. Tydligen är det inte pendeln. Tydligen så är det ett tåg av hammarbyare från medis till gullmars. Tydligen stängs hela söder av. Hur motiverat känns det att åka in och jobba då? Inte särskilt. Nu ska jag avsluta en msnkonversation jag inte vill ha, titta på the da vinci code (ja, jag är en av dem som fick en "AHA!"-upplevelse av filmen/boken) för det är ju ändå påsk och jesus står i centrum once again. Dessutom ska jag äta pannkakor, jag med. I sängen. Med laptopen. Heheheh. Gud, den här dagen. Gårdagen. Vill spara ögonblicken och dagarna i fickan och känna lite på dem med fingertopparna då allt känns mer crap.