Aren't we all going through the motions for money?

Senare, samma dag. Men några stationer längre bort än sist.
Jaa, hörni, det är en sån dag. Det är en till sån dag då jag böjer huvudet bakåt, ur min mun kommer något primitivt ljud som så gott som alltid slutar i "life of CRAP". Det är inte life of crap, såklart, däremot är humöret kanske inte så solskensaktigt som det skulle kunna vara. Ni vet peppet? Det dör ju faktiskt aldrig helt och hållet, det kan det inte göra en dag då det regnar istället för att snöar. Att jag bor i ett land där majoriteten av månaderna (roughly) är snötäckta, iskalla sådana är ett så väldigt dumt beslut.
Igår barnvaktade jag. Barnen pratade isländska, och de pratade fort. Jag förstod ur:sen, but that's about it. Sen hör ju till historien att jag bara kan två ord på isländska; tonfiskur & björ, tonfisk och öl alltså. En conversation starter? Ett middagsförslag? Yes, maybe, om det hade varit så att något av barnen var äldre än tolv. Det var de inte.
Vi tittade på melodifestivalen och jag som inte sett ett helt melodifestivalsprogram på god knows how long kunde nu uppskatta till fullo vilket jävla skämt det är. Petra Mede står med cue cards i fina klänningar och drar såna desperata och opassande skämt att jag kryper ihop lite varje gång och skäms åt henne. Hon kallade lili&susie (?) för milfs, och alla barn vände sig mot mig med tomma ansikten och undrade vad det betydde. Jag sa att det var ett annat språk. Man ska ju, trots allt, inte ljuga för barn. En hund fanns det också. Den sprang runt som om den haft en släng av rabies. Och jag vet inte ens hur de springer då.
Caroline af Ugglas gav mig en sån målande mental film innanför pannbenet att jag nästan var osäker på om jag satt med korsade ben och en söt liten tjej i knäet, eller om jag praoade på dagis. Jag är ganska så säker på att åtminstone EN av er såg samma film i ert huvud. Kanske var det för att Ugglas såg ut som ett dagisbarn, med håret hängandes i stripor som det blir om man låter det självtorka efter en dusch, med en klänning hängandes från en formlös kropp och med två gummistövlar på fötterna. Jag såg henne vid bordet, mellisdags, och hur fröknarna andades in en gång och sen sa "caroline, du får ta en hård macka nu, alla mjuka är slut, men det är okej, mmmvisst?" och hur ugglas blev sjövild, skogstokig, bergsgalen och alla andra ord som kombinerar natur och insanity. Hon tar sin pärlplatta, ögonen lyser av ett medusa-liknande vanvett och sen sular hon den med full kraft, rakt i ansiktet på den äldre förskoleläraren (vi kan väl kalla henne Elisabeth). Elisabeth tar sig för ansiktet, men hon är för långsam. Då pärlorna dansar ner över golvet med ett regnliknande ljud har Elisabeth en spricka över högra glasöga. Fröknarna med lite högre rang lämnar de nya med Ugglas och hennes massive tantrum, de går ut och sätter sig på en bänk i solen, rullar upp jeansbenen så att de kan sola underbenen, tar varsin cigg ur ett paket gula blend (varför är det det sunkigaste?), någon kanske tar upp en tidning. Sen suckar de, slutar ögonen och tar en välförtjänt paus. Praoeleven lämnas med en unge som vrider sig i ilska och en mage som knyter sig hårt som en stickad duk. Många knutar, alltså.
Imorgon är en till sån där dag. En till sån där måndag. En dag då vi ska mötas, okristligt tidigt, och gå upp för fittbacken igen. Vilka ord va? Tur att jag är så wordsy och kan uttrycka mig på ett så belevat sätt. Inte? Okej. Men så är ju det här en blogg, inte något jag skriver för dömande ögon. Det hatet som jag börjar känna för backen, för det monotona i att gå upp och ner upp och ner och sen upp igen och sen måste man ner för att komma till kontoret och safety är så väldigt ostimulerande att det går ungefär tjugo sekunder innan tankarna börja spinna som de gör på löpbandet. Vad tråkigt jag har. Hehe, tänk om det här var en vulkan. Har jag ont i benen? Visst har jag det va? Exakt vad sa jd till turk innan? Det var roligt i alla fall. Vad gör alla mina vänner just nu? Etc etc.
Ny idé för att slippa backen i fortsättningen: Jag tänker bara gå om någon kör mig, men jag tänker inte fråga om jag kan få skjuts. Istället tänker jag glida in på kontoret vid nio och säga "ååh, jag hade gärna velat men jag har ju inte körkort och jag vet inte hur man tar sig ut dit! Gud vad synd! Hade ni kul då?". Hehe. Vilken genial plan. Tyvärr erbjöd perky percy att skjutsa mig imorgon, så jag testar det nästa gång istället. Han gav mig även ett halvt paket cigg idag vilket betyder att jag kan postphone:a sluta-röka-grejen några dagar till. Det skrev jag mest till här i slutet för att det skulle finnas en liten ljusglimt här. Gud, vilket långt och fruktansvärt dåligt inlägg det här var. Om ni är som jag och har svårt att sluta läsa då ögonen har huggit tag i första ordet, hahah, där stal jag några minuter av era liv. I'm sorry. Gå ut och gör något vettigt med ett par andra minuter nu. Jag ska vänta på skins och gå upp och smygröka. Puss.