Hos mig släckte vi, såklart, jag hoppas ni gjorde det med. Eftersom jag är en sån tönt tar såna här ögonblick mig, då folk gör saker gemensamt. Det är kanske därför jag vet att jag så lätt skulle svepas med av revoltrörelser. Men det gör jag inte.
Det känns konstigt ikväll, jag vill inte känna efter varför. Vi släcker allt, skrattar åt att lillebrors rum och dator inte släcks, skrattar för högt och sen släcks det med. Jag tänder ljus, sätter pennan mot pappret och väntar på att se vad som händer. Det händer ganska så sällan eftersom jag, likt de flesta i min ålder, skriver snabbare och mer otvunget på ett tangentbord. So be it. Pennan är röd, företagsmärkt och utmärkt att skriva med. Pretto det här låter, som om jag skriver viktiga och genomtänkta ord. Det gör jag inte.
Sollentuna var lite mörkare under en timme än vad det brukar vara och det var fint.
Jag mår så fruktansvärt dåligt hela tiden, hela veckan i alla fall, (nej, inte mentalt utan fysiskt nu, inga emogrejer for once) och nu, då klockan har blivit lite för sent, släpper det. Det blir en liten parantes i dagen och jag vet att jag borde gå och lägga mig men istället använder jag båda händerna för att gräva mig lite djupare ner i the awesomeness. April på onsdag. Snö ute. Inte helt OK, så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar