Emerald island

Åh, hörni. Eftersom jag är så fruktansvärt humörstyrd så är jag ikväll så arg och ledsen att jag kan tycka att en bra idé vore att krossa telefonen, låsa dörren, koppla ur internet och ringa jobbet och säga att jag är supersjuk och tillbaka om 3 veckor. Vi kan väl säga såhär, då jag pms:ar, och inte får röka, dricka, äta socker, kolhydrater eller sjuka mängder fett och ticnet dessutom fuckar upp sig så kan jag, mitt i mitt tantrum, få en liten out of body- experience. Jag kan se mig själv där, som ett litet tjockt barn som bankar med nävar och fötter på ett smutsigt ica-golv framför godishyllan en torsdagkväll. Vad tror ni jag gör? Gissade ni på att jag beter mig som någon som fortfarande inte kan kontrollera sina känslor, trots att jag pressar tjugo och inte tio, så har ni helt rätt. S'okay. Eller? Kanske.
Lutar mig tillbaka, tar ett djupt andetag, shuuuuuuuuuuhhh, och andas ut, phuuuuuuufffff, tänker att det var en fin stund med te hos grannen och imorgon är en ny dag.
Grattis till irländarna idag. Vad kan vi om dem? Emerald green and flowing gold? Dudesen med charmigast dialekt? Guiness med klöver på toppen? Oscar Wildes rötter? Ormar och potatis? Vi kan säkert mer, men gör som jag, släng ett care face på det och gå och sov istället. Puss, jag gillar er egentligen ju, det vet ni väl?