Ja, och de andra kvinnorna. Glömde ju! Jag glömde ju att idag är kvinnodagen. Det är er dag, och min dag. Det är en dag då vi kanske borde sträcka lite på oss, borde andas lite djupare, borde vara lite stoltare. Det gör jag. Gör ni? Jag ställer mig som hon på bilden, redo att slåss. För er, för dem vi inte känner, för dem vi läst om, för det som varit och för det som kommer. Men mest gör jag det, såklart, för mig själv. Just nu, just idag är jag lite modigare. För mig själv. För att jag faktiskt, fortfarande, inte är mer än en liten halvtjock tjej on the inside. Ibland regressar jag med, och då blir jag samma livrädda barn jag en gång var igen. Just idag, bara för att det är en sån dag, för att jag älskar såna här dagar, och för att man ibland behöver något så klyschigt som en "internationella någotnågot-dagen" för att vakna till, just idag gör jag vad jag borde göra varje dag. Jag ställer mig framför henne och slåss. Slår tillbaka, sparkar uppåt, knäar, trycker handen uppåt, formar den till en knytnäve, sparkar tillbaka. Och lägger pekfingret på avtryckaren. Har lite självrespekt, alltså, lite självkärlek, lite stolthet.
Åh, det här är både töntigt och självutlämnande. Men so be it. Känslan ni får, den välanvända sisters in arms känslan, den finns här av en anledning. Just ikväll är jag modig nog att säga ifrån, att slåss lite. Jag hoppas ni också är det. Fast ännu mer hoppas jag att känslan finns kvar imorgon.
TRYCK HÄR OCKSÅ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar