Igår stod min väckarklocka på 04.50. Vill ni ha ett ögonblick att tänka på det? Ni kan få ett ögonblick. Fatta hur jävla tidigt det var. Dessutom jobbade jag inte ens då, mina åtta timmar kom några timmar senare. Ja, herregud.
Vid fem ringde den tysta klockan som säger HOME TIME GOGOGOOO. Jag vet inte varför den är så taggad på home time, men det finns ganska mycket jag inte vet. Om en och en halv timme ska jag sitta hos den personliga tränaren, jag går in med en inställning som mest handlar om att överleva. Åh, you guys, vad är det som händer? Är det dags för mig att byta jobb? Get out while I still can? Vad tycker ni om attityden? Lite crap? S'okay, jag tycker det med. Men personlig tränare. Heeeeh. Det är bara inte SÅ jag. Jag får göra som världen runt omkring, helt enkelt, ADAPT. Tittade precis ut för första gången idag. Hela världen är vit och mjuk. Jag spänner blicken i Jesus och säger "nej, det är inte det, jag är inte arg på dig, jag är bara... besviken." Sen tittar jag bort med en dramatisk suck, och låter honom tänka på vad han egentligen har ställt till med. Gör det ni med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar