Ni behöver inte läsa det här

Vänner. Med ett bultande huvud och ett bittert humör har jag hela dagen låst ögonen i de som svävat runt mig idag (mamma, pappa, petra mede osv) och sagt "jag. hatar. allt.". Det kanske är att ta i lite, det kanske är att vara lite väl negativ. Men jag är så rastlös att jag tror att jag kanske skriker snart, bara för att se om nåt händer. Skriker inte. Fortsätter sticka, tänka på nåt annat och räkna ner tills det är okej att gå och lägga sig. Snart är klockan tjugo över elva. Bara en halvtimme kvar. Det kan ju inte alltid vara kul.