Eftersom jag kan tog jag tåget fyrtiofem minuter tidigare än jag brukar, fyllde hörlurarna med winnerbäck och lät hans gubbiga (men fenomenala) röst gnälla på om hur götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter och hur det är tungt att gå, men det stämde inte. Mina fötter skuttade på, jag hakade (obviously, vi hänger ofta ihop, jag och fötterna) och isen försvann, snön gled bort och människorna log åt varandra igen. Asnice, var det. Kom till våning tio och råkade ramla in i ett kaffebuzz som höjdes några nivåer av den höghet jag redan uppnått genom luften. Var en fin kväll. Kan tilläggas också att telefonen ringde och i andra änden fanns Conny, lastbilschaffisen från märsta som tjänade sjukt bra, hade varit i thailand, var djupt rasitisk och pratade som en av dem med ölandedräkt man kan möta vid pendeltågsstationen i väsby en lördagkväll. Pratade med killen i cirka tio minuter, och skrattade inte rakt ut en enda gång. Typ. Ni vet hur svårt det är att hålla inne ett sånt här skratt. Det gör fysiskt ont. Nu visade det sig i efterhand att det var min kollegas vän som ringde, medan han fick instruktioner via msn från han jag trodde var min vän. Men ändå.
Dagen var fabulous ända tills jag kom hem till lite crap. Har jag sagt att jag vill flytta hemifrån? Gud vad jag vill flytta hemifrån. Men sen kommer jag på att jag idag bara jobbade 3 timmar, och då blir jag lite trött. Nu ska jag göra lunch tills imorgon och sova, puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar