I like my heart on my sleeve, where I can see it

Här ligger det kvar en lukt av champange (ville skriva champinjon, eeheeh), utanför fönstret bubblar våren, nere i hörnet på min dator finns en blå kaffemugg med eld i (vilket spex) och jag läser bloggar om ekonomi med tristessen i behåll men lyckan lite närmare ändå. Fint så. I huvudet snurrar en två elva tankar, meningar och sånt där som brukar snurra och surra. Tror ni vet. Jag vill göra något drastiskt, vill trycka ner knappen istället för att låta handen sväva ovanför, så att säga. Starta lite fyrverkerier kanske, byta mark, luft (hårfärg?). Jaja. Behövs inte nu då luften skälver lite, molnen vibrerar lite och solen asgarvar. Det är fint då allt blinkar som folk som spenderat för lång tid under marken, träden kommer på att de vill ju upp mot himlen, marken slutar längta någon annanstans. Ni vet. Ni vet vad jag försöker säga med mediokra metaforer. Vårkänslor. Här, där och mellan. Peta på dem.